enforskollararstudent.blogg.se

I början av månaden, när vi hade förra inneveckan, så hade vi en mycket intressant föreläsning om barn som utmanar. Föreläsaren var Anders Lindqvist och han gör det hela levande, intresant och lätt att ta till sig.

Till att börja med tog Lindqvist upp olika synsätt på barns beteende problem.
1969 ansåg Bower att problemet låg hos barnet.1979 menade både Bronfenbrenner och Graubard att miljön och omgivningen kunde ha en liten bidragande orsak till barns beteende. Och 2002 ansåg Nordahl att den omgivande miljön hade en väldigt stor roll i barns beteende problem (Ander Lindqvist, personlig kommunikation, 20150903).

Lindqvist (personlig kommunikation, 20150903) förklarar att beteendeproblemen kan yttra sig på olika sätt, antingen utåtagerande eller inåtvänt. De utåtagerande barnen slåss, skriker och "stör" andra medan de inåtvända är tysta, blyga och i värsta fall utvecklas ett självskadebeteende. Dessvärre är det oftast de utåtagerande barnen som uppmärksammas mest och tidigast.

 

 

Jag har även läst ett kapitel i Juul och Jensen (2003) om barn som utmanar. Juul och Jensen skriver att de lugna barnen ofta ses som "snälla" barn och att detta leder till att pedagogerna har svårare att skapa betydelsefulla relationer till de barn som betraktas som stökiga. De utmanden barnen kan lika gärna, och det händer, benämnas som ohyfsade, ouppfrostrade, besvärliga, problematiska och jobbiga barn. Tyvärr får många också snabbt en stämpel som bokstavsbarn.
Detta fick mig att reflektera lite. På de platser jag har vikarierat. så har de lugna barnen betraktats och nästan använts som exempel på hur alla bör uppföra sig. Det har varit pedagoger som har sagt "Men varför kan du inte sitta still?! Titta på Lisa, hon sitter så fint och snällt och pusslar, varför kan du inte göra det för?" Jag tänker att de barnen egentligen utmanar, de är de vuxnas värld. I förskolan är det ju (ofast) vi vuxna som sätter upp ramar och regler och när de då kommer barn som kanske inte håller sig inom dessa ramar så lätt, så utmanar de pedagogernas ordning.
Samtidigt, för att ett barn ska ses som utmanande så måste de ju på något vis ha något att jämföra med. Som jag upplever det så finns det dels en idealbild av hur barnen helst ska vara för att pedagogerna ska vara tillfreds men sen finns det också en bild av ett "normalt" barn och inte i någon av dessa bilder så utmanar barnen den vuxne. Barnen som faller utanför dessa två bilder, som kanske har svårt att hålla sig inom ramarna, blir de utmanande barnen.

 

Jag tänker också att hur man ser på barn som utmanar beror på vilket synsätt man har som pedagog. Har man Bowers (Lindqvist, personlig kommunikation, 20150903) synsätt så lägger man alla skuld hos barnet. Det är barnet det är fel på och det är barnet som behöver förändras. Har man däremot de synsättet som Nordhal hade så anser i alla fall jag man har ett mer öppet synsätt. Då söker man efter bakomliggande orsaker till ett beteende problem och lägger mer vikt vid att förändra miljön. Jag tror att samhället i allmänhet inte ska vara så snabba med att sätta en stämpel och en diagnos på folk, och på barn i synnerhet.
Jag tror även att det är viktigt att reflektera över sitt eget beteende, vad reager jag på, hur reagerar och hur hanterar jag olika situationer. Kan vi reflektera över oss själva och vårt eget beteende så tänker jag att vi får en större förståelse och har lättare att sätta oss in i andras handlingar. Om vi är lyhörda, intresserade, öppnade, respekterar barnens integritet och försöker se orsakerna bakom barnens beteende så som Juul och Jensen (2003) hävdar. så har barnets självkänsla möjlighet att utvecklas och barnet större möjlighet att ta mer personligt ansvar vilket kan öka barnens social ansvarstagande.

 

 

Både förra inneveckan, alltså i början av månaden och denna inneveckan (v.40) så har vi även samtalt och haft föreläsningar om konflikter och konflikthantering. Och när barn utmanar de vuxnas värld och föreställningar så uppstår (ofta) en konflikt.
Anders Lindqvist (personlig kommunikation, 20150902) listar olika definitioner av konflikter, jag kommer lista några av dem.

    1) En verklig eller inbillad, kollision mellan intressen, värderingar, handlingar och inriktining,

    2) En kamp om värderingar och yrkande på status, makt och resurser

    3) En interaktion mellan 2 parter där den ena partens önskemål känns för betydelsefulla för att släppa och den andra parten upplever sina möjligheter att få sina behov tillgodosedda, blockerade av motparten.
Konfliktens innehåll behöver dock inte vara sann för båda parterna. Det vi måste tänka på är att människor är olika, vi tolkar situationer olika och vi reagerar och agerar olika. Hur vi reagerar/agerar i en konfliktsituation beror på vad vi bär med oss för erfarenheter av liknande situtationer, personer, omständigheter och så vidare.

 

Idag hade vi ett dramapass där Torbjörn Nyström (personlig kommunikation, 20150929) menade att konflikter är något oundvikligt men att det inte behöver vara av ondo, det viktiga att fästa sig vid är snarare hur man agerar i en konfliktsituation.
Lindqvist (personlig kommunikation, 20150903) menar att vi vi kan ha 4 frågeställningar med oss och reflektera över dessa.

1) NÄR blir det en konflikt?
2) NÄR ska man ingripa i en konflikt?
3) HUR ska man ingripa?
4) NÄR ska man låta bli att ingripa.

 

Lindqvist (personlig kommunikation, 20150902) påpekar att det inte finns någon universallösning och ingen snabb lösning på konflikter. Vi kan inte heller lösa en konflikt direkt när den sker eftersom de inblandade parterna är i affekt. Därför bör vi vänta lite innan vi försöker lösa den.
Men några aktiviteter som man kan göra för att förebygga konflikter är;

gruppstärkande aktiviteter, rollspel/övningar och tydliga positiva regler.
Speciellt det sista har jag tänkt mycket på och tagit med mig när jag har vikarierart. Istället för att säga "spring inte inomhus" så har jag använt "vi går inomhus"

I konfliktlösning listar Lindqvist (personlig kommunikation, 20150902) 4 steg.

1) Beskrivning av skeendet - VAD hände?
     Alla ska få komma tilll tals och allas versioner är viktig och sann. Alla ska få beskriva i lugn och ro utan att    bli avbrutna.

2) Upplevelser av skeendet - HUR känns det?

     Parterna ska få en möjlighet att utrycka sina upplevelser och känslor av situationen. Hjälpa dem att få ord på sina känslor.

3) Önskat läge - HUR skulle du vilja ha det istället?
     Ge parterna möjlighet att se andra alternativ, låta dem komma med konstruktiva förslag.

4) Utveckling - VAD är möjligt att göra?

     Disktuera, reflektera och pröva förslagen.

 

 

 

Referenser:
Juul, J. & Jensen, H. (2003). Relationskompetens i pedagogernas värld. (2. uppl.) Stockholm: Liber.