Enligt Broberg, Broberg och Hagström (2012) är anknytning en känslomässig relation som är knuten till en individ. Christina Widmark Saari (personlig kommunikation 20151001) menade att anknytning handlar om trygghet, lek och lärande. Vidare berättade Widmark Saari (personlig kommunikation 20151001) att relationen har varaktighet och individen som barnet knyter an till har stor betydelse för barnet. Anknytningspersonen brukar vara den som står närmast barnet och och som alltså är den som barnet spenderar mycket tid med. Enligt Broberg, Broberg och Hagström (2012) så är en av de viktigaste uppgifterna för anknytningspersonen att erbjuda trygghet, tröst och beskydd. Ankytningspersonen är inte utbytbar men barnet kan dock skaffa sig en vikarierande anknytningsperson vilket är de valet som barnet ges när de kommer till förskolan. För att barnet ska känna en trygghet i verksamheten behöver de kunna stänga av sitt anknytningssystem. Enligt Widmark Saari (personlig kommunikation, 20151001) kan det vara skönt för barnet att få pausa anknytningssystemet, att hela tiden ha systemet igång och lägga fokus på att ha koll på var individer befinner sig, vad de gör och söka efter en form av trygghet, tar mycket energi.
Barn behöver känna trygghet för att pausa systemet och för att våga utforska sin omgivning och fokusera på samspelet med andra individer.
Barn behöver känna trygghet för att pausa systemet och för att våga utforska sin omgivning och fokusera på samspelet med andra individer.
När barnet lämnas på förskolan erfarar de en seperation från sin anknytningsperson och vi vet egentligen inte hur detta påverkar individen på lång sikt. Jag tycker förskolan är en bra lösning för de som inte har möjlighet att stanna hemma med sina barn men får jag möjligheten att välja så vill jag att mina barn ska få vara hemma med mamma eller pappa tills det är runt 3 år. Sen får de gärna gå på förskolan, speciellt för att lära sig samspel med andra barn men jag känner att små barn (1-3 år) kanske mår bäst av att inte vara ifrån sin anknytningsperson mer än en kort stund. Jag tänker att förskolemiljön, med många fasta relationer (barngruppen och "sina" pedagoger) och flera rörliga relationer (vikarier, andra barns föräldrar) blir väldigt mycket för barnet att ta in och hålla reda på.
Jag känner att det viktigaste vi som pedagoger kan göra är att skapa en trygg miljö för barnen, att finnas där för dem så att barnen vågar utforska och upptäcka.
Jag känner att det viktigaste vi som pedagoger kan göra är att skapa en trygg miljö för barnen, att finnas där för dem så att barnen vågar utforska och upptäcka.
Referenslista
Broberg, M, Hagström, B, Broberg, A (2012). Anknytning i förskolan, vikten av trygghet för lek och lärande. Falkenberg: Natur och kultur.
An
Anknytning
Anknytning KommenteraEnligt Broberg, Broberg och Hagström (2012) är anknytning en känslomässig relation som är knuten till en individ. Christina Widmark Saari (personlig kommunikation 20151001) menade att anknytning handlar om trygghet, lek och lärande. Vidare berättade Widmark Saari (personlig kommunikation 20151001) att relationen har varaktighet och individen som barnet knyter an till har stor betydelse för barnet. Anknytningspersonen brukar vara den som står närmast barnet och och som alltså är den som barnet spenderar mycket tid med. Enligt Broberg, Broberg och Hagström (2012) så är en av de viktigaste uppgifterna för anknytningspersonen att erbjuda trygghet, tröst och beskydd. Ankytningspersonen är inte utbytbar men barnet kan dock skaffa sig en vikarierande anknytningsperson vilket är de valet som barnet ges när de kommer till förskolan. För att barnet ska känna en trygghet i verksamheten behöver de kunna stänga av sitt anknytningssystem. Enligt Widmark Saari (personlig kommunikation, 20151001) kan det vara skönt för barnet att få pausa anknytningssystemet, att hela tiden ha systemet igång och lägga fokus på att ha koll på var individer befinner sig, vad de gör och söka efter en form av trygghet, tar mycket energi.
Barn behöver känna trygghet för att pausa systemet och för att våga utforska sin omgivning och fokusera på samspelet med andra individer.
Barn behöver känna trygghet för att pausa systemet och för att våga utforska sin omgivning och fokusera på samspelet med andra individer.
När barnet lämnas på förskolan erfarar de en seperation från sin anknytningsperson och vi vet egentligen inte hur detta påverkar individen på lång sikt. Jag tycker förskolan är en bra lösning för de som inte har möjlighet att stanna hemma med sina barn men får jag möjligheten att välja så vill jag att mina barn ska få vara hemma med mamma eller pappa tills det är runt 3 år. Sen får de gärna gå på förskolan, speciellt för att lära sig samspel med andra barn men jag känner att små barn (1-3 år) kanske mår bäst av att inte vara ifrån sin anknytningsperson mer än en kort stund. Jag tänker att förskolemiljön, med många fasta relationer (barngruppen och "sina" pedagoger) och flera rörliga relationer (vikarier, andra barns föräldrar) blir väldigt mycket för barnet att ta in och hålla reda på.
Jag känner att det viktigaste vi som pedagoger kan göra är att skapa en trygg miljö för barnen, att finnas där för dem så att barnen vågar utforska och upptäcka.
Jag känner att det viktigaste vi som pedagoger kan göra är att skapa en trygg miljö för barnen, att finnas där för dem så att barnen vågar utforska och upptäcka.
Referenslista
Broberg, M, Hagström, B, Broberg, A (2012). Anknytning i förskolan, vikten av trygghet för lek och lärande. Falkenberg: Natur och kultur.
An