Nu har skolan kommit igång, ganska precis faktiskt, än så länge är det bara andra dagen på terminen.
Första kursen på den här terminen heter som jag tidigare nämnt, utvecklingsvetenskaplig kärna 2.
Första kursen på den här terminen heter som jag tidigare nämnt, utvecklingsvetenskaplig kärna 2.
Kärnan i den här kursen är "hur kan förskolans verksamhet vara utformad för att tillgodose alla barns särskilda behov?". Kursen är inriktad mot specialpedagogik, ledarskap, sociala relationer och konflikthantering. Än så länge har det varit väldigt intressant även om jag inte riktigt har tagit på mig studenhuvudet igen efter sommaruppehållet. Specialpedagogik är jag väldigt intresserad av och som jag verkligen ser fram emot att få fördjupa mig i. Jag har under en längre tid funderat på att i framtiden vidareutbilda mig till specialpedagog.
Igår hade vi två föreläsningar om specialpedagogik och igår kväll satt jag och försökte ta mig igenom en vetenskaplig artikel om specialpedagogik (Nilholm, 2005). Hade man ersatt alla komplicerade ord med mer lättförståliga så hade det varit enklare attt ta till sig artiklens innehåll men jag kom i alla fall fram till det tre olika perspektiven på specialpedagogik som Nilholm (2005) behandlar.
Till att börja med tar Nilholm (2005) upp det traditionella perspektivet, andra namn som används är det individualistiska eller det kompensatoriska perspektivet. Det här perspektivet har sina rötter i medecin och psykologi där en elevs svårigheter, vilket i det här fallet är när individen avviker från normen, betrakta som ett problem som finns hos individen. Här sa man att det fanns barn med särskilda behov. Med grunden i medecin och psykologi så är det egentligen inte så konstigt att individen kategoriseras efter sina svårigheter och att orsaken till dessa kategoriseras antingen psykologiskt eller neurologiskt. Individens brister ses som något som ska kompenseras och individen ska anpassas till den befintliga miljön, ledordet är integration .
Det traditionella perspektivet känns väldigt förlegat och ganska långt från det perspektiv vi har idag, i min värld sätter vi inte längre en stämpel på individer men ändå är det traditionella ett perspektiv som dominerar specialpedagogiken enligt Nilholm (2005).
Det traditionella perspektivet känns väldigt förlegat och ganska långt från det perspektiv vi har idag, i min värld sätter vi inte längre en stämpel på individer men ändå är det traditionella ett perspektiv som dominerar specialpedagogiken enligt Nilholm (2005).
En tanke jag fick då jag läste om detta perspektiv var hur jag har upplevt detta i grundskolan. Dels när det kom till hur bra elever förstod matematik. Var man bra på matematik fick man läsa snabba matten, vilket hade en väldigt hög status. Men var man som jag, inte speciellt bra på matematik så hamnade man i gruppen "särkild matematik" där tempot var långsammare och grupperna mindre. Denna gruppen hade en väligt låg status och var man i denna gruppen så fick man automatiskt stämplen "dålig på matematik". En annan företelse som jag, då jag läste Nilholm (2005) kopplade till det traditionella perspektivet handlar om mobbning. Under 3 år var jag utsatt för väldigt öppen mobbning, både psykiskt och fysiskt. När jag väl under en idrottslektion sista terminen i 9:an fick nog och lämnade salen mitt under pågående lektion ledde det till ett möte nästkommande skolvecka. Mötet innefattade mig och mina huvudlärare där resultatet blev att jag under idrottlektioner fick sitta själv i ett rum, bredvid salen där min klass hade idrott, och cykla på en motionscykel för mig själv.
För mig är kopplingen till det traditionella perspektivet väldigt tydligt, att det var den som var utsatt för mobbning som var problemet och det åtgärdades genom att flytta på mig.
För mig är kopplingen till det traditionella perspektivet väldigt tydligt, att det var den som var utsatt för mobbning som var problemet och det åtgärdades genom att flytta på mig.
Det andra perspektivet som Nilholm (2005) tar upp är motsatsen till det traditionella, nämligen det alternativa perspektivet. Detta perspektiv går även under benämningarna kritiska perspektivet och cirriclum perspektivet. I det alternativa perspektivet har fokus flyttats från att det är individen som är bärare av problemet till att se till de sociala aspekterna. Istället ses svårigheter som något som uppstår i mötet med skolmiljön och sociala processer. Fokusen ligger här på att anpassa miljön till individens behov och på samspelet mellan individen och omgivningen. Elvens ska inkluderas och miljön ska anpassas till mångfalden av barns olikheter. Det alternativa perspektivet känns mycket mer aktuellt och idag använder vi begreppet barn i behov av särskilt stöd. Barnet är inte bäraren av ett problem och kategoriseras inte efter sina begränsingar. Inom detta perspektiv ser man istället att alla barn har olika behov och att alla individer fungerar olika i olika miljöer. Personligen känner jag att detta är ett bra perspektiv att ha med sig eftersom alla ses som egna individer med egna behov och förutsättningar.
Slutligen argumenterar Nilholm (2005) kring ett tredje perspektiv som Nilholm benämner som ett dilemma perspektiv, annat namn är interaktivt perspektiv. Dilemma perspektivet är kritisk både till det traditionella och det alternativa perspektivet. Nilholm (2005) resonerar kring att det alternativa perspektivets ideér är en bild av ett idealsamhälle, att det inte finns något svar på hur man bäst ska göra för att tillgodose varje individs behov utan att det påverkar elever, lärare, skola eller samhället. Dilemmat ligger i frågan kring hur vi ska kunna erbjuda samma undervisning till samtliga, samtidigt som den ska anpassas till varje individs behov?
Referenser
Nilholm, Claes (2005) Specialpedagogik: Vilka är de grundläggande perspektiven? Pedagogisk Forskning i Sverige, Vol.10 (2), s. 124-138. http://journals.lub.lu.se/index.php/pfs/article/view/8031/7080
Nilholm, Claes (2005) Specialpedagogik: Vilka är de grundläggande perspektiven? Pedagogisk Forskning i Sverige, Vol.10 (2), s. 124-138. http://journals.lub.lu.se/index.php/pfs/article/view/8031/7080
Tre olika perspektiv på specialpedagogik
Alternativt perspektiv KommenteraNu har skolan kommit igång, ganska precis faktiskt, än så länge är det bara andra dagen på terminen.
Första kursen på den här terminen heter som jag tidigare nämnt, utvecklingsvetenskaplig kärna 2.
Första kursen på den här terminen heter som jag tidigare nämnt, utvecklingsvetenskaplig kärna 2.
Kärnan i den här kursen är "hur kan förskolans verksamhet vara utformad för att tillgodose alla barns särskilda behov?". Kursen är inriktad mot specialpedagogik, ledarskap, sociala relationer och konflikthantering. Än så länge har det varit väldigt intressant även om jag inte riktigt har tagit på mig studenhuvudet igen efter sommaruppehållet. Specialpedagogik är jag väldigt intresserad av och som jag verkligen ser fram emot att få fördjupa mig i. Jag har under en längre tid funderat på att i framtiden vidareutbilda mig till specialpedagog.
Igår hade vi två föreläsningar om specialpedagogik och igår kväll satt jag och försökte ta mig igenom en vetenskaplig artikel om specialpedagogik (Nilholm, 2005). Hade man ersatt alla komplicerade ord med mer lättförståliga så hade det varit enklare attt ta till sig artiklens innehåll men jag kom i alla fall fram till det tre olika perspektiven på specialpedagogik som Nilholm (2005) behandlar.
Till att börja med tar Nilholm (2005) upp det traditionella perspektivet, andra namn som används är det individualistiska eller det kompensatoriska perspektivet. Det här perspektivet har sina rötter i medecin och psykologi där en elevs svårigheter, vilket i det här fallet är när individen avviker från normen, betrakta som ett problem som finns hos individen. Här sa man att det fanns barn med särskilda behov. Med grunden i medecin och psykologi så är det egentligen inte så konstigt att individen kategoriseras efter sina svårigheter och att orsaken till dessa kategoriseras antingen psykologiskt eller neurologiskt. Individens brister ses som något som ska kompenseras och individen ska anpassas till den befintliga miljön, ledordet är integration .
Det traditionella perspektivet känns väldigt förlegat och ganska långt från det perspektiv vi har idag, i min värld sätter vi inte längre en stämpel på individer men ändå är det traditionella ett perspektiv som dominerar specialpedagogiken enligt Nilholm (2005).
Det traditionella perspektivet känns väldigt förlegat och ganska långt från det perspektiv vi har idag, i min värld sätter vi inte längre en stämpel på individer men ändå är det traditionella ett perspektiv som dominerar specialpedagogiken enligt Nilholm (2005).
En tanke jag fick då jag läste om detta perspektiv var hur jag har upplevt detta i grundskolan. Dels när det kom till hur bra elever förstod matematik. Var man bra på matematik fick man läsa snabba matten, vilket hade en väldigt hög status. Men var man som jag, inte speciellt bra på matematik så hamnade man i gruppen "särkild matematik" där tempot var långsammare och grupperna mindre. Denna gruppen hade en väligt låg status och var man i denna gruppen så fick man automatiskt stämplen "dålig på matematik". En annan företelse som jag, då jag läste Nilholm (2005) kopplade till det traditionella perspektivet handlar om mobbning. Under 3 år var jag utsatt för väldigt öppen mobbning, både psykiskt och fysiskt. När jag väl under en idrottslektion sista terminen i 9:an fick nog och lämnade salen mitt under pågående lektion ledde det till ett möte nästkommande skolvecka. Mötet innefattade mig och mina huvudlärare där resultatet blev att jag under idrottlektioner fick sitta själv i ett rum, bredvid salen där min klass hade idrott, och cykla på en motionscykel för mig själv.
För mig är kopplingen till det traditionella perspektivet väldigt tydligt, att det var den som var utsatt för mobbning som var problemet och det åtgärdades genom att flytta på mig.
För mig är kopplingen till det traditionella perspektivet väldigt tydligt, att det var den som var utsatt för mobbning som var problemet och det åtgärdades genom att flytta på mig.
Det andra perspektivet som Nilholm (2005) tar upp är motsatsen till det traditionella, nämligen det alternativa perspektivet. Detta perspektiv går även under benämningarna kritiska perspektivet och cirriclum perspektivet. I det alternativa perspektivet har fokus flyttats från att det är individen som är bärare av problemet till att se till de sociala aspekterna. Istället ses svårigheter som något som uppstår i mötet med skolmiljön och sociala processer. Fokusen ligger här på att anpassa miljön till individens behov och på samspelet mellan individen och omgivningen. Elvens ska inkluderas och miljön ska anpassas till mångfalden av barns olikheter. Det alternativa perspektivet känns mycket mer aktuellt och idag använder vi begreppet barn i behov av särskilt stöd. Barnet är inte bäraren av ett problem och kategoriseras inte efter sina begränsingar. Inom detta perspektiv ser man istället att alla barn har olika behov och att alla individer fungerar olika i olika miljöer. Personligen känner jag att detta är ett bra perspektiv att ha med sig eftersom alla ses som egna individer med egna behov och förutsättningar.
Slutligen argumenterar Nilholm (2005) kring ett tredje perspektiv som Nilholm benämner som ett dilemma perspektiv, annat namn är interaktivt perspektiv. Dilemma perspektivet är kritisk både till det traditionella och det alternativa perspektivet. Nilholm (2005) resonerar kring att det alternativa perspektivets ideér är en bild av ett idealsamhälle, att det inte finns något svar på hur man bäst ska göra för att tillgodose varje individs behov utan att det påverkar elever, lärare, skola eller samhället. Dilemmat ligger i frågan kring hur vi ska kunna erbjuda samma undervisning till samtliga, samtidigt som den ska anpassas till varje individs behov?
Referenser
Nilholm, Claes (2005) Specialpedagogik: Vilka är de grundläggande perspektiven? Pedagogisk Forskning i Sverige, Vol.10 (2), s. 124-138. http://journals.lub.lu.se/index.php/pfs/article/view/8031/7080
Nilholm, Claes (2005) Specialpedagogik: Vilka är de grundläggande perspektiven? Pedagogisk Forskning i Sverige, Vol.10 (2), s. 124-138. http://journals.lub.lu.se/index.php/pfs/article/view/8031/7080